Var ska man slänga trasiga kläder?
I Sverige har vi länge haft en väl fungerande modell där hushållssopor går direkt till förbränning i moderna kraftvärmeverk. Dessa anläggningar omvandlar soporna till både el och fjärrvärme, samtidigt som den höga temperaturen säkerställer att inga skadliga ämnen släpps ut i naturen. Trots detta har det införts en ny lag som förbjuder hushållen att lägga gamla och trasiga kläder i soppåsen. Tanken är att öka återvinningen, men frågan är om det verkligen leder till något annat än mer krångel för vanliga människor.
När man ser på verkligheten kring textilåtervinning är det svårt att förstå logiken bakom det nya regelverket. Även kläder som lämnas in i särskilda återvinningscontainrar sorteras till största delen bort och skickas för förbränning – ofta i Baltikum eller i svenska anläggningar. Det innebär i praktiken att slutresultatet blir detsamma som om kläderna hade kastats direkt i hushållssoporna.
Så var kastar man trasiga kläder? Lagen upphävs den 1 oktober 2025, mer om det längst ner i artikeln.
Så, släng dem med gott samvete i hushållssoporna även fortsättningsvis. Som om du någonsin hade behövt dåligt samvete p.g.a. sådant här trams.
OBS: Hela kläder ska såklart skänkas till second hand så att de kan användas hela sin livslängd.
Second hand för kläder som är hela, rena och kan fortsätta användas.
Förbränning i kraftvärmeverk är redan en beprövad metod
Sverige har en av världens mest avancerade avfallshanteringar. När hushållssopor bränns i kraftvärmeverk genereras både elektricitet och fjärrvärme, vilket gör att resurser tas tillvara istället för att gå förlorade. Den höga förbränningstemperaturen gör dessutom att eventuella gifter eller farliga ämnen bryts ner. Därför är det svårt att se problemet med att slänga trasiga kläder i den vanliga soppåsen, särskilt när dessa ändå inte kan återanvändas eller säljas vidare.
Det finns en utbredd föreställning om att textilåtervinning i stor skala redan är en fungerande lösning. Men sanningen är att tekniken fortfarande är begränsad och att en mycket liten del av de insamlade textilierna faktiskt återvinns till nya kläder eller material. Resten går till förbränning, samma process som hushållssoporna redan genomgår. Skillnaden är att vägen dit blir längre och mer byråkratisk.
Återvinning som i praktiken är förbränning
När trasiga kläder lämnas i insamlingskärl ger det intryck av att de kommer till nytta i form av nya tyger eller produkter. Men en stor del av dessa textilier är i så dåligt skick att de inte kan återbrukas. Istället transporteras de utomlands för att till slut eldas upp i anläggningar i Baltikum eller återföras till svenska förbränningsverk. Det innebär fler transporter och fler mellansteg, utan att slutresultatet skiljer sig från vad som skulle skett om de lagts direkt i soppåsen.
För den vanliga konsumenten kan detta skapa en känsla av dubbelmoral. Man förväntas sortera och lämna kläder på särskilda platser, trots att det i praktiken inte leder till någon skillnad i slutändan. I många fall riskerar det snarare att göra systemet dyrare och mer ineffektivt, samtidigt som hushållen får bära en större börda.
Vem gynnades egentligen av lagen?
En naturlig fråga är vem som egentligen tjänar på att hushåll inte längre får slänga trasiga kläder i soporna. Kraftvärmeverken kan hantera dessa utan problem, och förbränningen sker redan på ett sätt som är säkert för miljön. Istället verkar det som om lagen framför allt gynnar de företag och organisationer som samlar in kläder, eftersom de kan öka sin verksamhet och rapportera högre insamlingssiffror – trots att slutbehandlingen ofta ändå är förbränning.
För konsumenten innebär det däremot mer arbete och en känsla av att vara styrd till en lösning som kanske inte ger de fördelar som utlovas. Den som är intresserad av att ge kläder nytt liv kan redan idag sälja, skänka eller lämna hela plagg till second hand. Men när det gäller trasiga textilier är förbränning fortfarande det vanligaste slutet, oavsett väg dit.
Var förbudet verkligen motiverat?
Det nya förbudet mot att kasta trasiga kläder i hushållssoporna framstår därför som tveksamt. I praktiken har vi redan ett system där sopor omvandlas till energi på ett säkert sätt. Att införa ytterligare regler riskerar att skapa onödig irritation, utan att ge några påtagliga förbättringar. När de flesta insamlade textilier ändå bränns, blir det svårt att se hur denna lagstiftning ska göra verklig skillnad.
Det är rimligt att ställa sig skeptisk till om detta verkligen är rätt väg att gå. Istället för att försvåra för hushållen kunde man fokusera på att utveckla nya tekniker för riktig textilåtervinning eller underlätta för återbruk där det faktiskt är möjligt. Fram tills dess förblir förbränning i kraftvärmeverk en fullt fungerande lösning som redan ger både värme och el till svenska hem.
Lagen upphävdes efter bara åtta månader
Det visade sig snart att den nya lagen om textilavfall inte fungerade i praktiken. Redan efter åtta månader stod det klart att systemet skapade fler problem än lösningar. Ideella organisationer blev överhopade av trasiga kläder som ingen kunde sälja, återvinningscentraler byggde upp enorma berg av fläckiga textilier och håliga strumpor, och kommuner började själva uppmana sina invånare att lägga utslitna kläder i hushållssoporna igen. Resultatet blev att regeringen backade från lagstiftningen.
Från och med den 1 oktober 2025 är det återigen tillåtet att kasta trasiga och smutsiga kläder i hushållsavfallet. Anledningen är att det helt enkelt är mer logiskt att dessa går direkt till förbränning i kraftvärmeverk, där de omvandlas till energi och värme, istället för att först passera genom ett ineffektivt återvinningssystem som i slutändan ändå leder till samma resultat. Lagen blev ett exempel på hur en teoretiskt välmenad idé kan falla platt när den möter verkligheten, och varför det är viktigt att anpassa avfallshanteringen efter praktiska förutsättningar.
Jag heter Caroline och är modeälskare, skribent och redaktör här på Magazinet Inzpiration. Mode har alltid varit min största inspirationskälla – ett sätt att uttrycka personlighet, förändras över tid och hitta sin egen rytm i det visuella. I mina texter utforskar jag allt från säsongens trender till tidlösa plagg och stilfulla detaljer som gör skillnad i vardagen.
Här på bloggen delar jag med mig av tips, tankar och idéer kring hur du bygger en garderob som känns som du – oavsett om du klär dig för vardag, jobb eller fest. Jag inspireras av kontraster, material, färger och former, och vill visa hur små val kan göra stor skillnad för helheten.
Även inredning får ta plats ibland – som en förlängning av stilkänslan från kläder till hem. Men framför allt är Magazinet Inzpiration en plats för dig som älskar mode och vill ha ny inspiration med en personlig röst i centrum.